Fokus 2010

Så är det dags. Imorgon går Fokus2010 av stapeln. Känns spännande eftersom vi från såväl re:flex som från OmBildning arbetat så mycket inför konferensen med blogg, twitter, webbsändningar, artiklar och sådant.

Men nu är förarbetet avklarat och det är dags. Naturligtvis sänds konferensen på nätet för de som inte kan medverka. Program för dagen hittar du här.

Så för dem av er som inte kan vara i Nacka imorgon - kolla in sändningen och till alla er andra: vi ses där! :)

/Mathias Anbäcken

Återsvinnlarna och Bambuser

Den 19:e november är det sista ansökningsdag för att söka projektmedel till lokal och regional utveckling av flexibelt lärande inom folkbildningen 2011. Mer info här.

Re:flex gästbloggare Liv Zetterling är pedagog och projektledare på Glokala folkhögskolan och har just nu ett FBR-projekt som heter "Återsvinnlarna och Bambuser".

-----------------------------------------------------------

Återsvinnlarna och Bambuser
I juni 2010 var jag med om uppstartsträffen i Stockholm på Folkbildningsrådet för den nya omgången av flexlärprojekt genom mitt projekt "Återsvinnlarna och Bambuser". Det blev många kära återseende med flera bekanta ansikten eftersom jag för lite drygt 3 år sedan genomfört ett annat flexlärprojekt för den dåvarande myndigheten CFL - centrum för flexibelt lärande. Salen var fylld av nya projektledare och efter en imponerande genomgång av projektidéerna så vågar jag påstå att vi alla var till bredden fyllda med inspiration, nätverkarkraft och motivation.

Hemma igen. Ensam om mitt projekt igen. Vardag igen, med mina kära Återsvinnlare.

Återsvinnlarna är en miljö/omställningskurs som jobbar att skapa intern medvetenhet och förändring i det hus där man verkar. Ekologiskt café, köksträdgård, egen flädersaft, äppelmos och björnbärssylt. En sann återsvinnlare ser sig själv, andra och hela tillvaron med ögon inställda på att se möjligheter, tillgångar och "att ta till vara på". Kunskap, material, lokaler, brister och önskemål, teknik och historia - allt kan bli en tillgång - "in the eyes of the beholder". Kreativitet, självständigt tänkande och handlingskraft.

Själva grunduppdraget i mitt flexlärprojekt handlar om att se hur vi kan använda tillgången: live broadcastingteknik via plattformen Bambuser.com (med möjlighet att även sända direkt ut i TV-Malmös lokala sändningsnät) på ett kreativt sätt. Kan Bambuser bli en tillgång för folkbildare att använda som pedagogiskt verktyg för kunskapsresa, spridning och självförståelse? Kan Bambuserklipp synliggöra Återsvinnlarprocesserna för Återsvinnlarna själva? Kan Bambuser skapa referenspunkter utifrån vilka var och en kan känna den egna resans färdvägar och tillryggalagda sträckor?

I mitt dagliga arbete, som anställd pedagog/projektledare på Glokala Folkhögskolan i Malmö, har jag bla som arbetsuppgift att vidareutveckla flödet in till vår hemsida glokala.se samt flödet ut från vår hemsida till externa sociala medieplattformar. I det arbetet stöter jag ofta på intressekonflikter i diskussioner kring vad som ska gälla i vår organisation kring valda/rekommenderade/självvalda/slumpmässiga platser på facebook, twitter, bambuser, wordpress mm mm.

Enligt min mening finns det all anledning att skolan har en struktur och en arbetsgång som respekteras så att alla aktiva samordnar sina bidrag genomgripande.
Det man vinner på detta är:

• att det finns en chans att inspireras av allas göranden i verksamheten som pågår
• det finns ett underlag som kan utvärderas
• man har en chans att ge feedback och respons (bekräftelsens och synliggörandets pedagogik)
• man kan samordna och bättre nyttja sina resurser internt
• man skapar sig en överblick över helheten
• verksamhetens komplexitet/mångfald blir synlig
• när det fungerar väl är det arbetsbesparande
• och sist men inte minst man skapar trovärdighet

Glokala är helt säkert inte ensamma om att inte vilja göra "bara för att alla andra gör". Vi, liksom så många andra, vill göra det utifrån vår identitet, utifrån en vision om ett hållbart folkbildningsmässigt (... om det nu finns och hur nu det ser ut...) nätflödande som avspeglar vårt vardagliga arbetssätt.

I mitt flexlärprojekt Återsvinnlarna och Bambuser har jag valt att lägga min projektblogg på Folkbildningsnätets nya nätbaserade sociala mötesplats för jag vill stödja och utforska vad denna relativt nya plattform kan ge utifrån de argument jag angett ovan.

Klart att jag skriver för min egen del, för att få syn på mitt eget görande, för att lägga det utanför mig själv och få distans. Men mest skriver jag för någon annan som också har en passion för folkbildning, för flexibelt lärande, för kollektivt reflekterande, för kunskapstörst. Klart jag skriver för att få respons. Hittills har det varit tyst, mycket tyst. Endast de närmast sörjande har väl läst. En läsare har lämnat en kommentar. Men jag känner samtidigt att platsens eventuella undanskymdhet ger mig den friheten jag behöver för att våga vara mer personlig, utan att lägga tillrätta. Här hittar du min blogg på FBNSM (man behöver vara inloggad på FBNSM för att kunna se bloggen).

Det är en otrolig förmån att få genomföra ett flexlärprojekt helt enkelt därför att sammanhanget bygger på en lång kunskapsresa med kompetenta medresenärer och erfarna rådgivare. Jag upplever att det finns ett stort och ömsesidigt intresse för de projekt som pågår. Den uppmärksamma öppenheten genomsyras av genuin nyfikenhet vilket gör att varje delmål på vägen känns som en hel resa i sig.

Alla säger det går så fort…

Den 19:e november är det sista ansökningsdag för att söka projektmedel till lokal och regional utveckling av flexibelt lärande inom folkbildningen 2011. Mer info här.

Bland annat kan man söka medel till produktion av öppna lärresurser.

Re:flex gästbloggare Ola Hallqvist är producent med journalistisk inriktning. Han driver AB audiola som sysslar med multimediautveckling framför allt inom området lärande. Ola är just nu också projektmentor för Folkbildningens Öppna Lärresurser där ett stort antal folkbildare runt om i landet getts möjlighet att utveckla nya digitala studiematerial.

Klicka på pilen i spelaren nedan för att lyssna på Olas blogginlägg. Under spelaren finns blogginlägget som text.
-----------------------------------------------------------



Alla säger det går så fort…
Alla säger att allt går så fort nu för tiden och visst är det så. Det går fort och det som sker är spännande. Det som var science fiction för bara 15-20 år sedan är idag vardag för väldigt många. Internet, digitala kameror, mobiltelefoner. Vi har idag tillgång till en mängd funktioner som inte ens Jules Verne hade fantasi nog att föreställa sig. Och vi vänjer oss förvånansvärt fort.
Väldigt få betalar sina räkningar på banken idag och nästan ingen använder film i kameran längre. Antalet fasta telefonabonnemang minskar stadigt och smartphones, ja de nya pekmobilerna med Internet på resande fot, ökar hela tiden.

Den tekniska utvecklingen ger oss nya möjligheter att kommunicera och interagera. Internet ger oss nya sätt att umgås. Vi möts på Facebook och delar tankar i bloggar och Twitter. Vi delar med av våra upplevelser. Med digitalkameran i mobilen lägger vi upp bilder och filmer på nätet och berättar om våra liv.
Vi har också tillgång till all världens kunskap bara ett par klick iväg. Man googlar och hittar snabbt mängder av både intressant och relevant information om nästan vad som helst.

Internet och den nya tekniken förändrar i grunden vårt sätt att leva och att förhålla oss till kunskap.

I denna sjö av vetande, kunnande och information är det lätt att förvånas över hur långsam skolans värld har varit att ta till sig allt det nya. Misstänksamheten har varit och är fortfarande på sina ställen, stor. Datorn upplevs som ett hot, Wikipedia avfärdas som oseriöst och nätets möjligheter till samarbete och kontakter utanför klassrummet utmanar lärarens roll. I grunden.
Men varför all denna rädsla? Var finns den nyfikenhet som väl måste vara fundamentet för allt lärande? Hur kommer det sig att skolan som institution är så konservativ när det gäller ny tillgång till kunskap och samarbetsmöjligheter? Borde man inte jubla i stället?

Utvecklingen rusar på. Science fiction blir vardag och många av oss tycker det är både roligt och spännande. Utvecklingen sker vare sig vi vill eller inte.

För folkbildningen innebär det här samma utmaning som för resten av utbildningsvärlden. En skola, en lärandemiljö måste vara en del av det samhälle det den finns i. Förändras världen så måste även skolan förändras. Hela tiden och i grunden. Det svåra tricket är att hitta hur man gör det utan att kasta ut barnet med badvattet - att behålla och fortsätta utveckla det som är bra och fungerar och samtidigt förena det med det med allt det nya som finns i världen utanför.
Alla säger att allt går så fort nu för tiden och visst är det så. Det gäller att hänga med och det är både spännande och roligt.

2010-11-12
Ola Hallqvist

re:flexmötet

Fredagen den 12 november 10.00 sänder re:flex "re:flexmötet".
Re:flex samtalar då med Staffan Hagnell, som arbetar på .se med frågor om digital delaktighet, och Linda Sandberg, som samordnade konferensen "Upprop för digital delaktighet" som genomfördes 25 oktober i samband med internetdagarna i Stockholm.

Vi samtalar med dem om konferensen 25 oktober och tittar framåt. Samtalet kommer också att beröra vad nya IT-ministern sagt i sitt tal om Digital delaktighet under internetdagarna.

re:flexmötet kommer också att beröra samverkan med IKT-lyftsarbetet och utmana oss inom folkbildningen hur vi kan bli en aktiv del av nätsamhället inför konferensen Fokus 2010.

Sitter du här på bloggen klockan 10.00 kan du uppdatera sidan (tryck på F5) vid 10.00 ifall spelaren inte sätter igång.

Inför Fokus2010

Tisdagen den 1 november 10.00 sänder re:flex direkt inför konferensen Fokus2010. Ingemar Svensson från Tankesmedjan OmBildning ger en försmak av konferensen. Sitter du här på bloggen klockan 10.00 kan du uppdatera sidan (tryck på F5) vid 10.00 ifall spelaren inte sätter igång.